Bloggaren har ofta insett att det är dumt att diskutera det man inte känner till. Beslöt därför besöka tillfället ”Förbön och tack” i Petrus församling i Helsingfors. Man efterlyste en religiös väckelse vid tillfället. Visst var det en väckelse alltid!
Själva förbönsaktiviteten vill jag inte kritisera. Inte mycket i alla fall. Men resten…
Talare var läkaren Pekka Reinikainen. En känd kreationist. Han gick på med sina teorier i predikstolen i närvaro av kyrkoherde och teologer, vilket gör det här till en offentlig tillställning inom församlingen.
Enligt kreationisterna är människan inte en produkt av evolution, utan skapad som sådan. R uttrycker saken som så, att människan inte är en uppdaterad chimpans. Mitt intryck var att det ligger något i det. För en del människor ser det nämligen ut som om uppdateringen misslyckats!
Det här är en urgammal diskussion inom kyrkan. Varför reagerar bloggaren nu??
Det finns flera skäl! Anger några.
Ska vi verkligen basera religion på förnuftsvidriga argument? Evolution sker. Det är bevisat gång på gång. Det finns mekanismer inom evolutionen vi inte känner till, men det ändrar inte saken! Teologer påstår ofta att vetenskapen inte kan förklara allt. Det är sant. Eftersom argumentet är en tautologi, är det tämligen värdelöst! Inom vetenskapen angriper man uttryckligen det man inte förstår och försöker komma till nya insikter. Problemfältet kan ha oändlig vidd, men det skrämmer inte den kunskapstörstiga. Religion däremot förklarar ingenting! Den har andra uppgifter.
Är det verkligen möjligt att man inom kyrkan har den åsikten att vi t.ex. i våra skolor ska undervisa
naturvetenskap på bokstavstolkad biblisk grund? Om så är fallet måste många av oss i samhället tänka om och reagera! Jag vet att det finns vettiga och sakliga teologer och en så kallad ”linje” inom kyrkan. Nu skulle den behövas!
Är det moraliskt rätt att utsätta människor med behov av förbön pga. sjukdom eller annat elände för ytterligare påfrestningar av den här typen? Kan man inte förvänta sig att Gud hjälper också om man influerats av den vetenskapliga världssynen??
Bloggaren har börjat ifrågaställa ett och annat gällande kyrkans ställning i samhället.
Vilken annan organisation skriver automatiskt in småbarn (via föräldrarnas val visserligen) i medlemsregistret med bland annat den följden att de blir framtida skattebetalare?
Vad ger vår kyrka rätten att ha monopol på t.ex. begravningsrumban. Ett vanligt argument för att hålla sig kvar inom medlemsregistret är att släkten i motsatt fall får problem med begravningen! Låter inte riktigt övertygande!
Ska kyrkans läror verkligen genomsyra det vardagliga livet, t.ex. i våra skolor? Är det religionen en privat angelägenhet? Undervisningen ska ju inte vara konfessionell, men man stöter ofta på exempel som tyder på det motsatta.
Är kyrkans läror verkligen den värdegrund de påstås vara? Bloggaren har allt mer börjat betvivla det. Kreationistiskt dravel minskar inte det tvivlet. Tvärtom!! Det här är en diskussion i sig. Får inte plats här.
Kan man inte föra en saklig diskussion om sådan här saker? Visst finns det mycket som kan och bör diskuteras! Till dem hör ändå inte om vi ska motsätta oss direkta naturobservationers resultat, för att kalla oss religiösa.
De här sakerna kommer förr eller senare att få sin naturliga lösning. Enligt beräkningar är det inte många årtionden kvar innan antalet medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan understiger 50 % av befolkningen. De församlingar som tillåter kreationister att florera fritt, borrar bara ytterligare hål i det sjunkande skrovet. Det sker ute i världen. I Frankrike drar man strikta gränser mellan stat och religion. Samma gäller USA, där kreationismen är en utbredd världsuppfattning. I Storbritannien är man ytterst kritisk mot religionens inflytande på skolvärlden. Det har bloggaren erfarit vid flera besök i landet. Jag börjar småningom förstå vad man talar om där.
Varför inte skriva ut sig? Observera att detta skrivs av en medlem inom organisationen. Främsta orsaken är att man i så fall förlorar kontroll och kredibilitet. Just nu känns den andliga kopplingen ändå ytterst perifer!
En liten hjälp på vägen skulle vara att avstå från parockialprincipen. Vi som är medlemmar borde kunna välja den församling vi tycker. Det här kunde vara nyttigt i båda riktningarna. De liberala får sitt och de bokstavstroende sitt. Nu är det bäddat för konflikter.
Mjoo. Det finns ju en orsak till att jag hellre hållit mig kvar i min barndomsförsamlings (Matteus) verksamhet än att ha gått med i min nuvarande hemförsamlings (Petrus). Mer liberalt är bara en av orsakerna.
Intressant Frida! Man kan förstås göra så, men formellt är man ju bunden till sin församling! Det upplever jag som kvävande i dessa tider. Dert skulle vara fint att uppleva en teologi som har vidare horisonter och jag har förstått att en sådan finns.
Jag har flera gånger själv också tyckt att man själv borde få välja vilken församling man vill höra till. Då skulle jag utan tvekan välja att höra till Matteus igen! Det spelar förstås in att jag känner alla medarbetare där, men bara en sådan liten detalj som att kyrkoherden har sin ipad med på altaret (för att kolla anteckningar, antar jag) gör det lite roligare. 🙂 Plus den vidare horisonten som jag redan nämnde. I diskussionsgruppen riktad till unga vuxna pratade vi tidigare under hösten t.ex. om hurudvida det är ok att missionera i länder som förbjudit mission, eller åt sådana som inte vill höra det.
Låter bra! Jag tror att undertecknad småningom själv vill börja skippa parockialprincipen. En normalt funtad människa behöver en dimension av andlighet som kontrast mot vardagen och kyrkan kan, då den spelar med vettiga regler, erbjuda den dimensionen. Diskussioner är också bra. Det finns enorma mängder ondska därute. Jag skulle se det som en av kyrkans roller att ta upp kampen mot ondskan, hur den sedan sticker upp sitt huvud, i stället för att syssla med dogmatiska hårklyverier! Måste lugna ner mig en aning och sedan fundera om.Tack för kommentaren Frida!