Bloggaren agerade busschaufför igår. Några församlingsmedlemmar ville ta del av parentationsmässan i Petrus församling i Helsingfors.

Under denna parentationsmässa tänds ett ljus för var och en av de församlingsmedlemmar som dött under året. Över 130 ljus stod radade i dubbla led längs altarskranket. Dessutom fanns det 2 extra ljus, det ena för eventuella borttappade namn, det andra för icke-församlingsmedlemmar. Namnen på de avlidna lästes upp och deras egna ljus tändes samtidigt. Bloggaren tyckte – med sin agnostiska läggning och allt – att det var stämningsfullt. Kom på mig själv att minnas ett par människor, min barndomskompis R och min före detta elev och senare kollega S, som båda dukat under för svåra sjukdomar. Satt en stund i tystnad och kom ihåg.

Sedan började realiteten mala på. Det fanns ca 130 ljus. Samtidigt var antalet besökare indelat i familjer. En snabb överslagskalkyl tydde på att ca 10 avlidnas anhöriga fanns på plats! Idag hör ca 77 % av finländarna formellt till den evangelisk-lutherska kyrkan. Hur är det med detta tal i praktiken? Mindre än 10 % av de avlidnas närmaste var närvarande vid parentationen!

Det sägs att många ”kristna” går i kyrkan vid dop, begravningar, bröllop, konfirmation och så på julen! Man skulle tycka att parentationsmässor kunde räknas till något som drar. Tydligen inte! Åtminstone i Petrus församling. Åtminstone nu.

Hemma började bloggaren surfa. Kom fram till följande data på kyrkans egna hemsidor:

Antalet medlemmar i Finlands evangelisk-lutherska kyrka
År % av befolkningsmängden
1990 87,6
1991 87,1
1992 86,5
1993 86,0
1994 85,7
1995 85,6
1996 85,4
1997 85,3
1998 85,2
1999 85,1
2000 85,0
2001 84,8
2002 84,6
2003 84,1
2004 83,6
2005 83,1
2006 82,4
2007 81,7
2008 80,6
2009 79,7
2010 78,7
2011 77,2

Gjorde en snabb analys med statistikmjukvara. Använde en enkel linjär anpassning.

Modellen skulle tyda på att antalet församlingsmedlemmar ca 2080 skulle sjunka under 50 %. Modellen är antagligen felaktig. Ser man noggrannare på data finns det en klar tendens:

Bloggaren tänker inte spekulera mera om modellerna. Om trenden fortsätter har vi ändå nått 50-50-gränsen betydligt snabbare än år 2080! Jag har sett år 2040 föreslås!

Sedan känns det lite sökt att tala om en folkkyrka.

Varför bryr sig en agnostiker?

Det finns orsaker. En av dem är att många av mina medmänniskor verkligen sörjer över detta. De upplever sin religion som inspirerande och trösterik. Nu anar de sig till ett hot mot den här tryggheten. En ateist skulle antagligen vifta bort saken med påståendet att det är rätt åt dem. De finner tröst i någonting som inte finns. En agnostiker är kanske lite försiktigare. En annan liten orsak till oro är att många av oss människor har ett behov av en andlig dimension. Om kyrkans roll i samhället minskar så här drastiskt, är jag rädd för de alternativ som kan komma att fylla tomrummet. Sekter, främmande religioner, nyandliga rörelser av olika typer. Det här kan föra med sig negativa drag. Kanske man vägrar ge sig själv eller sina barn en adekvat medicinsk vård och kallar det ”min religion”.

I min ungdom blev jag förbaskad om någon teolog kom och berättade vad jag fick tycka om saker och ting! Det hände nämligen! Människor hade funnits på jorden i några tusental år och den första hette Adam. Det står i Bibeln! Och hör sen!

Mycket har som tur är ändrats sedan dess. Idag kan jag leva med delar av kyrkans kultur – inte helt okritiskt, men i alla fall.

Varför har det gått så här i Petrus församling och kyrkan i övrigt. På lokalplanet har vi haft en sammanslagning av två mycket olika församlingar, Lukas och Markus. Följder? Friktion! Långt till kyrkan! Ingen egen kyrka! De finskspråkiga församlingarna vill inte avstå ens en städskrubb till vår språkgrupp. Var finns kristen etik och moral i det, frågar man sig! Sammanslagningar går inte alltid som man planerar minsann!

På det nationella planet är frågan svårare. Bloggaren arrangerar inte dessa ting och är därför en amatör på området. Lägger ändå fram några tankar.

Öppna kyrkorummen. Varumärket för en kyrkobyggnad är en stängd dörr. Det nya kapellet vid kampen i Helsingfors har vanligen öppna dörrar och besökare. Vad borde man hitta bakom dörren. Kanske fem minuter av tystnad och stillhet? Kanske någon att tala med. I sin nöd eller bara för sakens skull. Våra teologer pinas av en stor byråkratisk börda. De kunde göra stor nytta ute i folkvimlet!

Undvik sionspråket. Det är klart att kyrkan har ett budskap. Det ska också få föras fram. Om någon är i nöd, är det ändå lite tungt att höra referenser till någon passus i Gamla testamentet. Man kunde spara detta till de egentliga gudstjänsterna och bli en aning mera verklighetsnära i vardagen.

Undvik att fördöma. Motarbeta inte samkönade äktenskap, skilsmässor, kvinnopräster och annat. Inte ens i smyg. Samhället förändras.  Kyrkan borde ju bjuda in i stället för att blockera! Om jag minns rätt, var det här Jesus inställning i Nya testamentet!

Använd inte Bibeln som en lärobok i naturvetenskap och historia. Det är den inte! Utbildningsnivån bland våra unga stiger. Många har en solid vetenskaplig verklighetsuppfattning. Religionen ska inte tävla med den! (Kanske gäller det motsatta också). Det finns material för ytterligare diskussioner här!

Hur ska allt det här organiseras. Det vet inte bloggaren. Vet bara att om ingenting görs, har vi snart inte någonting att organisera kvar. Några årtionden är en kort tid!