När jag var ung, ja då var det annat!

Så brukar många människor säga. Jo jo. Jag med! Och dessutom stämmer det i mitt fall sjutton också! Ibland förundrar jag mig över hur mycket!

När bloggaren var ett barn hade familjen ingen bil. Den skaffades när jag var i ca 10-årsåldern skulle jag tro. Egna farsan sade att han aldrig i sina vildaste fantasier skulle ha drömt om en bil i ungdomen!

Under medlet av 80-talet minns jag att det började dyka upp reklam om personliga datorer. Dyra, inneffektiva och klumpiga, men ändå. Min tanke var då att en dator, ja det skulle man nog aldrig ha råd med. Något år senare stod en på skrivbordet! Fort har det gått minsann. Man funderar på vad framtiden ska föra med sig. Nu är jag förstås inte så naiv, att jag tror att tekniken kan förbättra vardagen hur mycket som helst. Den kan ha nackdelar också, t.ex. miljöaspekter, men i princip är också dessa tekniska problem! De ska lösas!

Jag tror inte att teknikens utveckling som sådan kommer att imponera på oss. Vi har redan sett så mycket innovationer att vi börjar bli avtrubbade?? Undrar om inte de stora förändringarna ligger på andra plan.

Ett exempel är detta bloggande. Man får uttrycka sig i lugn och ro. Man kan också på andra bloggar läsa vad folk tycker om saker och ting – detta utan att distraheras av diskussionskvaddare. Jag är inte alls säker på att en personlig diskussion är den optimala kommunikationsformen. Vi som bloggar är också vana att synas en aning. Ibland kommer en främmande människa och säger att de tycker/ inte tycker som jag i någon fråga. Man är så att säga synligare idag än någonsin tidigare. På gott och ont. Har personligen inte något emot detta. Några av de bästa diskussioner jag hamnat i, är följder av bloggandet! Så det så!

Ett av barnbarnen kom häromdagen och frågade om jag skrivit om henne på bloggen! Tydligen vänjer man sig vid den här offentligheten tidigt idag!

De sociala medierna är en annan historia. De kritiseras av många. Visst får man kritisera, men att bara envist göra motstånd, utan reflexioner är inte heller vettigt. Bloggaren har en helt annorlunda kontakt med vänner och bekanta nu än tidigare. Jag kan med glädje följa med fd. elevers framsteg i livet. Jag har återfunnit gamla bekanta. Jag har intressanta professionella kontakter. Visst kan sociala media missbrukas av elakhet eller i oförstånd, men de har verkligen positiva sidor också.

Vi är i en snabb utvecklingsfas just nu. Vi vet inte riktigt vad som händer, men personligen är jag optimist. Det ska nog gå vägen det här!