Yle gjorde en opinionsundersökning om förhållande i skolvärlden på olika håll i Svenskfinland. Helsingfors hade visst en jumboplacering. Det förvånar inte! Varför är det så här?

Kan det vara så att fältet i huvudstaden är för stort? Är det så att tjänstemännen inte känner till allt och alla. Jag tror omöjligen att de inte VILL känna till hur saker och ting förhåller sig! Är aktörerna på fältet för många? Vi har massor av lärare, föräldrar och andra inblandade förutom eleverna förstås. I en stor skara finns alltid många åsikter, och vi finlandssvenskar är ju ett gäng som är vana att kräva och kverulera – på gott och ont.

Kunde det här vara ett argument i diskussionen om kommunsammanslagningar???

Bloggaren  har kolleger och vänner i Österbotten som känner sig betydligt nöjdare med sina tjänstemän. Det är ju bra, men jag måste få klargöra att många lärare i södra Finland också trivs med jobbet trots allt. Vi har så att säga lärt oss att leva med våra ledare. En stor fördel med lärarjobbet är, att vi är rätt så fria aktörer. Vi har inte stup i kvarten någon liten chefsnapoleon som kollar vad vi gör. Den som klagar på att byråkraterna sitter i ett elfenbenstorn, kan kanske vara glad över att vi vet var vi har dem! I gott förvar.

Vårt största problem just nu, anser jag vara den ytterst bristfälliga IT-sidan. Ingenting fungerar. Ska en lärare i Helsingfors uträtta något vettigt med en dator, måste hen (he he – där satt ordet) satsa på egen utrustning.  Det retar mig lite att detta ibland skylls på lärarna. Ska vi vara intresserade av IT, måste vi ha de materiella tillgångarna! Ingen orkar intressera sig för datorer som behöver 45 minuter för att gå igång, 15 minuter för att öppna ett simpelt dokument och som fryser genast en rörlig bild dyker upp på skärmen. Så är det nämligen. I skolans förråd ligger hårdvara och väntar på att tas i bruk. Det får inte ske innan datastödpersonen kört in ”profilen” på datorerna. Hur länge räcker den proceduren. Bevisligen över ett år!!!!!

Vi har ett trådlöst nätverk. Täckningen är usel. Inte ens om en bärbar placeras direkt bredvid antennen fungerar det bra. Kontakten bryts var femte minut osv. Vi har påtalat detta otaliga gånger. Händer någonting? Nej! När man ringer till datastödet, får man ofta svaret att det här inte är deras problem. Man ska ta upp det med ”någon annan”. Låter som gamla Sovjet tycker bloggaren.

Nu fungerar en stor del av helheten med lärares privata grejer och grunkor. Undertecknad använder datorer som inte är inkopplade i stadens nätverk, Ipad och Iphone. Eleverna börjar ha egna läsplattor. Och vet ni vad? Vi klarar oss! Det blir bara bättre månad för månad. Skulle bara det där trådlösa fås att fungera, skulle saker och ting snart vara bra! Kanske något att tänka på för sparivrarna i vår stad. Behöver vi en dyr IT-förvaltning som uppenbart inte är sin uppgift vuxen? Svaret är antagligen ja, men med betydande omstrukturering!

Som det nu är, förbereder gymnasieskolan eleverna för världen, sådan den såg ut på 1960-talet!

Nu ska bloggaren fira höstlov och se på Hair-musikalen, detta 60-tal till ära!