Läste häromdagen följande intressanta blogginlägg. Jo jo.

Man hör fortfarande åsikten att barn ska få stanna hemma med mamma så länge som möjligt. Är det smart tänkt? Kanske, men det finns motargument!

Bloggaren var aldrig själv ett dagisbarn. Först när folkskolan kom emot, var det dags att varje dag ge sig ut i vida världen. Hur var det tidigare? Fanns det kontakt med jämnåriga? Jo. På den tiden fanns de stora gårdsgängen, bestående av barn som lekte, tävlade, umgicks och hade det ganska fint (för det mesta). Dessa gäng har försvunnit, åtminstone från gårdarna i Gamlas.

När bloggaren själv blev förälder, blev vi tvungna att placera dottern på dagis tidigt (hon var 9 månader gammal då det hela drog igång). Studier och livsstituationen var sådan. Tog hon illa vid sig. Jag tror ärligt talat inte det! Genast när snacket började löpa, fick vi stora doser av historier om vad den och den hade hittat på. Hon fick ett socialt liv med jämnåriga kompisar och jag tror hon trivdes. Det fanns tid för kontakt med föräldrarna också! Som lärare hade bloggaren t.ex. sommarmånaderna på sig att umgås. Kontakten med mamma var också god, då vi alla kommit hem (vanligen ganska tidigt).

Kan en mamma eller pappa ersätta kompiskontakten? Kanske det går, men bloggaren observerar ju världen omkring sig. Hur ser det ut i bussar och på gatorna i stan? Ofta är unga mödrar (och fäder) uppenbart uttröttade då de går omkring med sina små. Barnen försöker få kontakt, men det blir ingenting till. Ibland fräser föräldrar riktigt otrevligt mot de små. Jag har bokstavligen hört följande kommentarer i bussen: ”Håll käften – dina åsikter intresserar inte”. ”Tyst på dig hästreve – ingen har frågat dig nånting” (den senare kommentaren i östra Nyland). Kanske skulle barnen i fråga haft det bättre på dagis??

När man är trött och stressad, kan man bli osaklig. Det är trist men mänskligt. Att sköta ett eller flera barn ÄR ett tufft jobb, speciellt om man har en drös andra uppgifter vid sidan om. Ingen ska påstå någonting annat! Att orka hålla sig på barnets nivå dygnet runt, kan vara rätt så knepigt. Och sedan kan det brista. Var själv ofta som ung förälder stressad och irriterad. Det är lättare att umgås med barnbarnen. I bloggarens nuvarande ålder tar man det kanske lite lugnare och glömmer bort jobb och annat vid behov.

Bloggaren tror att ett fungerande dagis kan vara en fin miljö för de små OCH en stund av omväxling för de vuxna. Barnen umgås med kompisar och lär sig nyttiga saker, som konsten att beakta andra människor i vardagslivet. Morsan och farsan får koncentrera sig på sitt under en del av dagen.

Det viktiga är, att när kontakten mellan föräldrar och barn finns, ska den ha KVALITET. Man borde lyssna på barnen, svara på deras frågor och kommentarer, ha tid att leka samt uppskatta dem som de barn de är. Bloggaren tror att dagis kan hjälpa till här.

Nu går barnbarnen i dagis och förskola. När morfar har förmånen att hämta dem, regnar historierna om dagens upplevelser över en. De har vanligen haft roligt! Det kan inte skada.

Om läsaren är en förälder, är en gammal fysiklärares råd det, att mångsidiga människokontakter är bra i alla åldrar, både med jämnåriga och andra. Ha inte dåligt samvete innan helheten är analyserad. Dagis har sin tid och mamma och pappa sin i barnets värld. Det finns ingen absolut patentlösning!