I söndagens Hbl (16/9/2012) kunde man läsa om forskaren Anna Dalls doktorsavhandling. I den konstateras att finlandssvenska skolungdomar presterar klart sämre resultat och är mer omotiverade än de finskspråkiga ungdomarna i samma ålder. Det här förklarades med faktorer som strängare disciplin i de finskspråkiga skolorna, låg antagningströskel till pedagogiska fakulteten i Vasa och en friare tillvaro i de våra ”svenska skolor”.

Det stämmer att PISA-poängen i de svenskspråkiga mellanstadierna är sämre är på andra sidan språkgränsen (511 mot 583 om bloggaren minns rätt), vad det nu sedan betyder. Båda resultaten ligger över den nordiska nivån.

Det är bra att vi som folkstam utsätts för kontroll nu och då. Kan man bättra sig, ska man försöka göra det. Samtidigt kan jag bara påminna om ett tidigare blogginlägg, där de svenskspråkiga gymnasierna resultat jämfördes med samtliga gymnasier i landet. Där ligger vi bra till!

I doktorsavhandlingen kunde jag inte heller hitta någonting om det faktum att våra finskspråkiga ungdomar vantrivs i skolan, vilket andra forskningsresultat ser ut att påvisa.

Vi kämpar på så gott det går. Bloggaren tycker att merparten av de egna eleverna är duktiga. Har förstås ett krävande ämne som fysiklärare, men i alla fall.