I mitt senaste inlägg reagerade jag starkt på en insändare i Hbl, där insändaren vill att man ska införa klasser i gymnasiet och idrotta mera för att motverka utslagenhet bland ungdomar.

En gyllene regel är att man inte ska uttala sig i affekterat tillstånd, varken i skrift eller tal. Man borde kanske vänta tills man inte längre är förbannad. Nu har bloggaren väntat. Nya åsikter? NEJ!

Några kompletterande kommentarer dock. Det är märkligt att skolan ska beskyllas för så mycket märkliga saker.

För det första är det få utslagna elever som söker sig till gymnasiet! De slås vanligen ut tidigare! Trist förstås, men åtgärder borde väl sättas in där de behövs?? För det andra påstår jag att gymnasieskolan minsann axlar sitt ansvar. Vi försöker ta hand om våra elever! Om vi upptäcker problem, gör vad vi kan för att åtgärda dem. I den skola jag jobbar i, har vi t.ex. ytterst få avhoppare! Det är fråga om enstaka elever per år i ett hus på ca 400 studerande!!! Trots att detta bara till en liten del är bloggarens förtjänst, känns det bra! Jag är stolt över sådana saker, Vi klarar det tydligen, trots klasslöshet och begränsade mängder idrott!

För det andra måste vi inse att skolans resurser är begränsade. En ämneslärare ser en elev några timmar i veckan! Jämför bara med den tid eleven tillbringar hemma! Hemmets och familjens roll ÄR mera betydande. Vi i skolan kompletterar så gott det går, men vi kan bara inte pålastas ett huvudansvar!

För det tredje sades det i insändaren att gymnasieskolan inte borde specialisera eleverna så mycket,utan i stället fostra till social samvaro – eller hur det nu formulerades. Hm! Det här väcker flera tankar. Våra studerande har tillbringat 9 år i en grundskola. Där lär man sig läsa och skriva + en grunderna för en hel del annat. Men… . En musiker kan inte öva skalor under hela sin utbildning. Förr eller senare måste man spela en aning! Så är det med gymnasiet också. Gymnasieskolan är INTE en ungdomsklubb, där studerande förvaras, så att de inte stör känsliga medborgare ute i samhället. Nej, vi försöker skapa någonting, nämligen en potential för lyckade studier och yrkesliv (vilket tom. lyckas i många fall). Vi försöker fördjupa kunskaper!! Dessutom ÄR vi inte överspecialiserade. De finländska läroplanerna ger en ytterst bred allmänbildning med många valmöjligheter!

Kritik är bra, men den måste vara genomtänkt. Rätt ska vara rätt. Jag kunde själv kritisera den finländska skolan på vissa punkter. Vi utbildar i regel kunniga individer, men den sociala kompetensen är det si och så med. I vårt västra grannland, Sverige, kan man den saken. Våra vänner svenskarna är bra på att umgås, samarbeta, få medmänniskor positivt inställda till olika saker, medan vi i Finland tenderar att ringa in oss i ett hörn. Kom inte med en ny idé, för då hoppar alla på dig! HÄR är kritiken befogad! Diskussionen om utslagenhet hör hemma någon annanstans!