Det händer att någon smart elev kommer på det. Kommer vi alltid att ha olja, naturgas och stenkol? Tar inte resurserna slut någon gång? Visst gör de det, men om man säger att reserverna räcker länge än, kanske tom. hundratals år, ja då lugnar sig de flesta.

Men… Vad händer sedan?

Kärnkraft? Vi har inte oändliga mängder uran heller. Fusion? Kanske – om vi får igång processerna.

Kan vi inte leva anspråkslösare? Åka med bussen! Visst är det här en trevlig tanke, men det betyder bara att problemen skjuts upp. Bussen behöver också bränsle.

Det som ofta förvånar bloggaren är hur aningslösa många människor är. Vi litar på att saker och ting fixar sig. ”Nån hittar nog på nånting”. Kanske det, men om vi vill ha en vettig framtid för våra efterkommande, måste vi jobba på dessa problem. För att göra det behövs vetenskap. Fysik, kemi, biologi och liknande.

Vi må tala om humaniora och naturvetenskap. Skevt! Naturvetarna jobbar minsann för mänsklighetens framtid!