Bloggaren har jobbat som gymnasielärare i både Helsingfors och en grannstad (Vanda). I Helsinge skola/gymnasium såg vi med vemod, hur många begåvade elever övergav Vanda vid övergången till gymnasiet. De sökte sig in mot storstaden och väntande utmaningar. Jag kunde nog förstå dem. Att studera 6 år i samma lilla skolgemenskap, kan vara en aning jobbigt. Omväxling känns säkert stimulerande. Nuförtiden jobbar bloggaren på andra sidan gränsen. Det ger ett annat perspektiv.
Den fria valbarheten har sina plus och minus. I Helsingfors, får stadens egna unga se sig kämpa mot smarta ”utsocknes” om medeltal som berättigar till en gymnasieplats. För grannkommunerna kostar det att bli av med elever osv. Helheten är svår att analysera. Som lärare är man glad över alla initiativrika och motiverade studenter. Tävling om platser gör den gruppen större, om man nu råkar jobba i en skola som attraherar!
Bloggaren gillar allt som ger valmöjligheter. Trots de problem valbarheten kan skapa, gillar jag att se elever kunna välja var de vill studera. Det ger ökad motivation. Kom an bara!
Helsinge gymnasium tar in rubb och stubb från H:fors, Esbo, Grani. Och flertalet av dem blir studenter.
Skall alla sen gå gymnasiet är en annan fråga.
Och att det finns stadsgränser i huvudstadsregionen tål att fundera på det också.
Jo jag minns. Man kunde också ta sig en funderare på vad en skola gör med dem som kommer in. Om så gott som alla blir studenter trots låg ribba vid intagning, är det ju minsann ett tecken på att skolan funkar!
Håller också med om att vi kunde ha ett intensivare samarbete mellan kommunerna, i stället för att stirra på gränslinjer som bara ritats ut på kartan.