Det finns dagar då livet ler och det känns skönt att strosa omkring i världen. I går var en sådan dag. Bloggaren åkte med frugan till Borgå. Där strövade vi omkring en stund. Sedan klev vi in på Bistro Sinne. Krogen fick dagen tidigare lysande kritik i Helsingin Sanomat. Äkta hälften hade förstånd att boka ett bord. Utan det hade besöket inte lyckats.

Maten var himmelskt god. Vi valde en 5-rättersmeny, med små portioner av ditt och datt. Otroligt gott! Krogen var värd sina höga poäng i HS! Frugan, som inte vred på ratten under resan, provade också matchande viner – de smakade himmelskt de med, sade hon!

Senare på eftermiddagen åkte vi ned på Emsalö och lyssnade på klassiskt (Brahms, Debussy och Prokofjev bland annat) i Midgårds lokaliteter. Mycket lyckad dag.

Det hela fick bloggaren att tänka på hur det är nu och hur det var förr. Mångt och mycket har blivit bättre. Åtminstone enligt min ringa åsikt. Några axplock:

Under bloggarens ungdom fanns inga små krogar med god och överkomligt prissatt mat. Gick man ut och åt, fick man nöja sig med knackkorv eller grisfilé. Med franska potäter eller mos. Alternativen var inte många. Matkulturen har tagit långa kliv framåt.

Synen på barn och ungdom har blivit en annan. För 50 år sedan fick man lätt den uppfattningen att en ung människa uppfattades som ett råämne som skulle utformas till en ”riktig” vuxen. Unga behandlades ofta därefter. När bloggaren åkte buss till och från skolan, fanns det t.ex. gubbar och kä– ursäkta tanter, som hade en dominerande hobby i livet. De skulle se till att inget barn eller ungdom satt i bussen. Om bussen var tom, spelade ingen roll! Vips man satte sig, hade man någon surpuppa i nacken på sig. Bloggaren brukade nonchalera dessa, vilket ledde till höga blodtryck. Behövde någon verkligen en plats, steg jag givetvis gladeligen upp! Idag är det inte längre så här. Ungdomar respekteras mera och barn får vara barn. Det är t.ex. inte skamligt att leka. Det anses med rätta vara det barn gör! Har ungdomen fördärvats av denna ljusare attityd. Det tror jag inte! Om någon idag behöver plats i bussen, är det ofta en ungdom eller ung vuxen som erbjuder den. Bloggaren minns också ett par tillfällen då någon fått en sjukdomsattack i buss eller metro. Vem tog initiativ och försökte hjälpa? Jo, ungdomar! De talade med den drabbade, kände på pulsen, ringde efter hjälp med sina mobiltelefoner. Många äldre satt bara och glodde med ögonen fulla av bacillskräck. Sådana dagar är man glad över att vara ungdomars lärare!

En annan sak som har luckrats upp, är friheten att göra diverse saker. Man kan t.ex. idag sätta sig på en gräsmatta och ta sig en picknick. För 50 år sedan skulle man antagligen blivit arresterad. Det är klart att man måste välja en lämplig gräsmatta och visa hänsyn, men ändå. Jag minns en tidningsartikel, där överträdgårdsmästaren för unis botaniska trädgårdar, sade att han inte alls har någonting emot att vänner delar en flaska vin på hans gräsmattor, så länge de inte förstör och har förstånd att städa efter sig.

Har det här lett till förfall och omoral? Bloggaren vet inte, men min åsikt är att stupfulla medborgare var betydligt vanligare i gatubilden tidigare!

Bloggaren anser sig inte vara hedonist, men visst är det skönt att njuta av livet nu och då! Speciellt med tanke på att man nuförtiden tillåts njuta en aning.