Diskussionen om reduceringen av antalet undervisningstimmar i religion i grundskolan fortsätter i media. Man föreslår bland annat att den etiska biten kunde skötas av ämnena historia/samhällslära. Skulle det här vara en förbättring? Bloggaren ställer sig frågande.
De här frågorna är ytterst komplicerade. Antalet undervisningstimmar i religion och historia tar tillsammans upp en betydande del av resurserna i vårt lands skolor. Hur är det med etik och moral efter skolan? I vårt land har vi för närvarande allt annat än lovande etiska trender. Kärleken för nästan och respekten för personer som saknar finländskt pass är minsann på tillbakagång. Våldet i samhället och inom familjen ser man ofta i nyheterna.
Finns det någon ljusning? Visst! Vi människor har t.ex. blivit mycket mer miljömedvetna än vi var för några årtionden sedan. Det här är en tydlig trend och det i många länder!
Vem har påverkat detta? Bloggarens förslag är att skolornas naturvetare, kanske främst biologerna, har gjort ett fint arbete här! Detta bara som ett exempel på hur etik och moral inte kan teoretiskt kan fokuseras på något enskilt ämne, det må vara hur ”humanistiskt” som helst! De här frågorna måste behandlas på bred front. Många ämnen bidrar här.
Ekrems blogg 
Inom ramen för den etiska diskussionen är det lätt hänt att man blir alldeles för ytlig i sitt resonemang. Etik handlar inte om att prata om rätt och fel och att överföra värden till kommande gemerationer. Etik handlar ytterst om att hitta motiven för att handla så att man har en gemensam syn på vad som är rätt och gott.
Vilken värdegrund eller vilken övertygelse är det som motiverar mänksor att göra det som är gott? Den som påstår att människian i sig själv är god kan med fördel ta sig en titt på samhället i dag. En sådan syn leder antingen till att vi måste acceptera att det som många uppelver som oerhört ont egentligen är rätt, och att den uteblivna godhet som många saknar egentligen är fel för oss – eller så är vi tvungna att säga att mnänniskan inte är god i sig själv.
Etik måste bygga på en gemensam värdegrund utanför människan. Religionen har varit den som fäsmt ahr erbjudit en sådan grund. Låt vara att det inte behöver vara en luthersk tro eller ens en kristen. Men en förståelse av vad det är utanför oss som motiverar oss att handla på ett visst sätt, är enligt min mening, en förutsättning för ett samhälle som skall ha en etisk relflektion som medför konsekvenser. Annar blir det endast ett godtycligt tyckande och politiserande. Det som känns rätt för mig är min sanning! Därför kan inte heller religionen vara privat. Det finns drag i tron som är personliga och rent av privata, men religionen är offentlig, kan ifrågasättas och förståelsen för den kan fördjupas.
Visst kan man föra etiska resonemang inom ramen för biologi, fysik och andra naturvetenskapliga ämnen. Men inte heller där kan man enbart hänvisa till självsiheten som en grund för att handla moraliskt. Det behövs en djupare förståelse för vem man är som människa och vad man vill vara. Utan ett sådant resonemang löper mänskligehten risk att förvidlas.
Detta sagt, inte som ett ifrågasättande av blogginlägget, utan som en fördjupning.
Intressanta synpunkter. Jag har den uppfattningen att då en grupp människor slår ihop sig till ett större eller mindre samhälle, måste man redan i ett tidigt skede arbeta fram regelverk och normer för hur man ska behandla varandra. Om man inte gör det, blir hela företaget på sin höjd en rad klanfejder. Jag frågar mig nu om det verkligen behövs en religion för att utarbeta dessa regler, eller om etiken och religionen har parallellutvecklats. Därmed inte sagt att det är något fel på att en religion uppmanar oss att följa samhällsnormerna.
Jag har också funderat på om det inte kräver ett stort engagemang av den som verkligen kopplar ihop religion med etiska normer och regler. Om vi följer en etik på en religiös grund, räcker det knappast med att bara vara inskriven vid folkkyrkan. Man måste då också aktivt delta i församlingens aktiviteter. Handen på hjärtat! Hur stor andel av finländarna gör det? Är inte lagar, regler och normer någonting man ”bara följer”. Utan att desto mera fundera på varför de ser ut som de gör.
Sedan till en lite märklig balansfråga. Nu är jag medveten om att jag talar utgående från egna erfarenheter som en relativt inaktiv församlingsmedlem. Det kan hända att helhetsbilden är en annan än den jag lyckats uppfatta. Men ändå! De absolut flesta frågeställningar jag ställts inför inom den egna församlingen har varit av typen:
– ska vi godkänna sexuella relationer mellan personer av samma kön?
– ska vi acceptera evolutionen?
– ska vi godkänna kvinnliga präster?
osv.
Den stora ondskan i samhället, som t.ex. manifesterar sig i familjevåld av värsta sort, de nämns kort i någon predikan, men diskuteras inte aktivt. Är inte det här lite skävt?
Slutligen ska jag ta ett exempel på någonting som jag personligen upplever som yrkesrelaterad etik. Jag har några gånger frågat teologer om de accepterar att jorden är äldre än några tusental år och om de accepterar att människan är ett resultat av en evolutionsprocess. Svaren är vanligen kringående och undvikande. I egenskap av fysiklektor i en gymnasieskola anser jag att saker och ting MÅSTE förklaras enligt rådande vetenskapliga normer (som givetvis är dynamiska). Allt annat skulle vara djupt oetiskt, tycker jag! Jag anser vidare att min religion och denna världsuppfattning måste koordineras. Om det religiösa samfund jag lever som en del av inte stöder mig här, ja då har min religiositet minsann förvandlats från det offentliga till någonting ytterst privat! Jag ger inte upp någondera världen, men jag är tvungen att använda det förstånd jag utrustats med, för att försöka göra det rätta.
Vore tacksam för ett teologiskt och KONKRET svar på dessa frågeställningar.
Ditt inlägg är mycket intressant. Låt mig först säga att jag inte menar att religionens uppgift är att vara en garant för etiken. Vad jag menar är att etiken – om vi försöker föra ett s.k. metaetiskt resonemang – behöver en förankring någonstans. Utilitaristerna säger att det är det mesta möjliga goda för de flesta möjliga mänskor, men låter det ‘goda’ förbli det som de flesta tycker är gott. De pliktetiska skolorna i Kants efterföljd menar att det skall finnas en övergipande princip utgående från vilken man kan härleda universella överenskommelser, dygd-etiker menar att man definierar begrepp som är överenskommet goda… endel av dessa teorier är användbarare än andra. Men när det gäller etiska frågeställningar kan man alltid omkullkasta varje resonemang med frågan: Varför skulle jag vara moralisk? Varför skulle jag följa någon etisk princip? Det finns inget som tvingar mig, på samma sätt som jag måste underkasta mig naturlagarna oberoende av om jag vill det eller inte. Etiken bygger på att jag omfattar vissa värden, eller inordnar mig i ett visst system. Och här menar jag att religionen och studiet av människans andliga bevekelsgrunder är det enda som kan erbjuda förståelse (oberonede av religion). Jag säger inte att varje religion har en högre moral än någonting annat. Men på frågan Varför jag skall vara moralisk – där kommer religionens betydelse in. Jag skall ge allmosor för att Allah säger så, eller jag skall älska min nästa för att Jesus har undervisat mig så. Min övertyglese om att det finns en Gud är det som motiverar mig.
När det gäller konsekvenserna av tron och då i synnerhet den kristna tron som du efterlyser så tänker jag så här. Gud har skapat dig. Han har gett dig förmågan att tänka och att reflektera. Om du är villig att ställa din reflektion under Guds insyn, och lever ett liv i tro på den allsmäktige Gud, Fadern, Sonen och den heliga Anden, så måste du, för att vara sann, undervisa enligt det som du har kommit fram till. Oberoende av om det gäller hur jordens skapelse har skett, eller om hur vi skall bemöta de fattiga. Vi har ju Jesu varnande ord om att den som leder en av dem som förstår mindre än vi själva vilse – så kommer det inte att gå väl. Det är verkligen viktigt att vi tar saker och ting på allvar och inte uttrycker vårt ‘tyckande’ i termer av ‘fakta’. Men jag förstår att det inte är det du avser att göra när du talar om världens Skapelse. Så jag menar att du, som en god kristen, måste undervisa i enlighet med det som vetenskapen har lärt dig. Givetvis med det förbehållet att fakta kan framträda som kullkastar en del av det som man i dag håller för sannolikt. Handlar du på något annat sätt så handlar du orätt. Jag delar alltså helt och hållet din åsikt på den punkten. ”Allt annat skulle vara oetiskt”. Men för den kristna tron är inte den avgörande frågan hur jorden har kommit till, utan att den har kommit till på grund av Guds vilja. Och att de mänskor som befolkar den har fallit offer för ondska, synd och död och att befrielsen finns hos Guds Son, Jesus Kristus. Och: Om det skulle visa sig att du har fel gällande jordens tillkommelse, så är det inte någon synd. För du har handlat enligt det som du har funnit vara rätt, och du har gjort det öppet inför Gud. Om du däremot skulle ha undervisat mot din övertygelse om världens skapelse och det visar sig att din övertygelse var fel och din undervisning mera rätt (fastän du inte trodde på den själv), så skulle du ändå ha syndat genom att du bedrog mänskor och sade att du tror på något du inte kan tro på. Hoppas du hänger med i detta resonemang som jag märker att jag inte uttrycker fullt så klart som jag skulle vilja. Teologsikt är det inte synd att ha fel, men det är synd att vilseleda.
När det gäller de etiska frågeställningar som du efterslyser i prästernas predikningar så tror jag att samtalen nog förekommer, men kanske i mindre grupper. Jag håller med om att de frågeställningar som kyrkan verkar syssla med är alldeles för enspåriga. Men ge mig gärna ttips på vilka frågor du tycker att skulle behöva höras i mina predikningar så lovar jag att jag skall ta uppslaget på allvar och försöka ta med det i min förkunnelse. För det är ju också så att vi präster behöver konkreta frågor. Annars går det just så tokigt som många skämtsamt säger, att kyrkan svarar på de frågor som ingen ställer.
Tack för svaret. Här finns igen saker att tänka på. Benthams och Kants etiktolkningar är intressanta. De gånger jag stött på alternativen i klass, vilket inte sker varje dag precis (de ligger en aning vid sidan om fysikens läroplaner), har jag fått uppfattningen att ungdomar lättare acceperar Benthams tankar. Stor nytta för många låter bra. Problemen uppstår då man ska analysera vad det innebär. Det finns verkligen ofta för många variabler i den ekvationen. Kant då? Visst är det bra med allmänna moralprinciper. Du har rätt i att det finns ett förankringsproblem här. Varför skulle vi följa reglerna? För att Gud vill det? Ok, om Gud hör till vår referensram. Nu är det ändå så, att detta inte gäller alla. Det finns ett stort antal religioner och till dem räknar jag den aggressiva formen av ateism. Dessutom finns det agnostiker och något jag ville kalla areligiösa människor, som förnekar all personlig koppling till en religion. Frågan är om inte också dessa människor kan vara ”goda” och ha hög moral/etik. Jag tror att man kan förankra sina uppfattningar i en konkret allmännytta. Detta om man vill vara en del av samhället.
Visst kan alla mänskor vara goda. Det finns trots allt nedlagt i oss en längtan efter det som är gott. Men samtidigt finns ju också den motsatta driften av att vara självisk, skaffa sig fördelar på andras bekostnad, få makt över andra…
Jag säger ju inte att religionen är den enda garanten för moral. Jag säger att studiet av religionen är en nödvändighet. Också en ateistisk tro medför konsekvenser för moralen , eller hur?
Jag vill minnas att professor Airaksinen är inne på samma linje som du när det gäller föränankringen av moralen. Han säger i sin bok Moraalifilosofia att om tre eller flera teorier kommer fram till att en sak är rätt, så är det på sannolika grunder skäl att betrakta det som rätt.
Men det finns givetvis en skillnad mellan den etik som den enskilde förbinder sig att följa i sitt liv, och den etik spm styr lagstiftaren. Hittills har lagstiftaren i vårt land långt vilat på den kristna värdegrunden och man har skördet nyttan av kyrkans arbete under tidigare generationer. Det skulle vara intressant att se vilken korrelation det finns mellan nedmonterandet av de kristna värdena (och då menar jag nu inte ytliga frågor) och den tilltagande otryggheten och maktmissburket i samhället. Men det här är förstås en hypotetisk fråga. Men det som är ett faktum är att det västerländska samhället, sådant vi känner det, bygger på en moralfilosofisk grund som växer fram ur Bibeln. Det har länge pågått en diskussion om man inte kan frigöra sig från Bibeln. Men den diskussionen har varit hypotetisk eftersom man har utgått från bibliska värden (om rättvisa, om att älska sin nästa) soom genomen kyrkans och religionens betydelse har haft en naturlig förankring hos en majoritet av befolkningen. Snart är det inte längre hypotetiskt. Men blir det bättre?
Det finns en fråga jag upplever som speciellt problematisk med religion överlag. Det är någonting man ibland inom fysiken referar till som ”rädda hypoteserna”. Man låser sig vid någon hypotes, låt oss säga att jorden är centrum i universum och inte rör på sig (jag väljer ett lite tillspetsat, men nog historiskt relevant exempel). Sedan jobbar man som attan för att bortförklara observationer som motsäger hypotesen.
En religion innebär alltid en rad normer som kan jämföras med hypoteser inom andra områden. Många religiösa individer blir blinda för de observationer om verkligheten vi gör. I stället för att anpassa sin religion till det man i övrigt vet om världen, går man på och hittar förklaringar för att rädda sin egen världsbild. Fossiler har kommit till i syndafloden. C-14 datering väljer man att inte acceptera osv. Den här konflikten spänner relationen mellan religion och förnuft till bristningsgränsen. Jag hör ofta ungdomar förkasta religion av denna orsak. Utan mitt stöd, vilket bör nämnas. Det är ett faktum att utbildningsnivån i vårt samhälle har ökat under det senaste decenniet, och att allt flera unga får tillgång till en vetenskaplig världssyn.
Jag tror att det här blir en ödesfråga för framtidens religion(er). Jag talar nu som en kristen agnostiker – vad det nu sen innebär! Vi kan inte uppfatta Bibeln som en lärobok i historia eller naturvetenskap. Jesus talade i ”liknelser”, som det kallades i texten, åtminstone då jag var yngre. Jag skulle föredra att de Bibeln uppfattas på just det viset. Det är en samling berättelser som förmedlar attityder och normer, men inga absoluta vetenskapliga sanningar. Jag har vidare alltid tyckt att en fundamentalistisk tolkning av texten, gör att vi förklarar vad Gud vill! Rätt så hög grad av hybris! Varför inte acceptera att det finns massor vi inte vet och förstår. Låt mysterier vara mysterier.
Det är inte alls svårt att instämma i det du säger. Jag har också svårt att acceptera detta behov hos mänskor att förklara Gud utan att de har förutsttningar för det. Men jag menar att det här egentligen inte är religionens problem, och inte heller den kristna kyrkans problem utan mänsklighetens problem. Kyrkan och religionsutövare är människor och mäsnkor som är rädda att förlora något värdefullt om de måste ompröva sin ståndpunkt kan ofta bli mycket nitiska i sitt försvar av hypoteser som de inte har förutsättningar att fröstå. Det gäller inte speicifikt religiösa mänksor eller kyrkliga mänskor. Det gäller mänskor.
Jag menar att många av kyrkans ledare har varit framsynta och har insett att kyrkan inte är beroende av en speicifik världssyn. John Vikström bruakde tala om att Biblen skall läsas på rätt sätt för att man skall ha någon glädje av den. HAn sade att vi alltid läser liksom med ett fisknät av olika slag. Lägger du ut ett nät för att få svar på biologiska frågor så får du mycket märkliga svar från bibeln. Lägger du ut ett ”medicinskt” nät så blir det också märkligt. Lägger du däremot ut ett nät som söker svar på fårog om livets mening och Guds vilja, så kommer Bibeln att ge svar som är meningsfulla och användbara.
Personligen tror jag att Guds existens, hans ingripande i mitt liv och den kärlek som kommer mig till del genom hans Sons liv, död och uppståndelse, inte rubbas ett dyft av de svar som C-14 datering eller andra vetenskapliga metoder kan påvisa. Och jag är fascinerad av de resultat som vetenskapen lyfter fram. Det stärker min tro på en Gud som är så mycket större. Som har skapat en från böjran så perfekt värld. Men som vi håller på att bryta sönder på grund av vår morallöshet.
Det är inte alls svårt att instämma i det du säger. Jag har också svårt att acceptera detta behov hos mänskor att förklara Gud utan att de har förutsttningar för det. Men jag menar att det här egentligen inte är religionens problem, och inte heller den kristna kyrkans problem utan mänsklighetens problem. Kyrkan och religionsutövare är människor och mäsnkor som är rädda att förlora något värdefullt om de måste ompröva sin ståndpunkt kan ofta bli mycket nitiska i sitt försvar av hypoteser som de inte har förutsättningar att fröstå. Det gäller inte speicifikt religiösa mänksor eller kyrkliga mänskor. Det gäller mänskor.
Jag menar att många av kyrkans ledare har varit framsynta och har insett att kyrkan inte är beroende av en speicifik världssyn. John Vikström bruakde tala om att Biblen skall läsas på rätt sätt för att man skall ha någon glädje av den. HAn sade att vi alltid läser liksom med ett fisknät av olika slag. Lägger du ut ett nät för att få svar på biologiska frågor så får du mycket märkliga svar från bibeln. Lägger du ut ett ”medicinskt” nät så blir det också märkligt. Lägger du däremot ut ett nät som söker svar på fårog om livets mening och Guds vilja, så kommer Bibeln att ge svar som är meningsfulla och användbara.
Personligen tror jag att Guds existens, hans ingripande i mitt liv och den kärlek som kommer mig till del genom hans Sons liv, död och uppståndelse, inte rubbas ett dyft av de svar som C-14 datering eller andra vetenskapliga metoder kan påvisa. Och jag är fascinerad av de resultat som vetenskapen lyfter fram. Det stärker min tro på en Gud som är så mycket större. Som har skapat en från böjran så perfekt värld. Men som vi håller på att bryta sönder på grund av vår morallöshet.