Man föreslår att religionsundervisningen i grundskolan ska trappas ned i förmån för andra ämnen. Varenda gång en sådan diskussion förs, blir någon upprörd och känner sig hotad. Det är väl i och för sig naturligt. Argumenten i diskussionen är intressanta.

I media framkastas åsikten att religionsundervisningen krävs för att eleverna ska få en etisk fostran. Det här får en varningsflagga att vifta för bloggaren. En religion får inte ha monopol på etik! Utövare av andra religioner såväl som ateister och fritänkare av alla de slag, ska också ha rätten att ha sin etik. Så länge denna inte skadar någon är saken ok.

I Finland har vi egentligen en situation, som förefaller lite paradoxal. Vi har juridiskt sett religionsfrihet, men samtidigt en statskyrka. Är de här två egentligen helt förenliga? Bloggarens åsikt har alltid varit att religion är något ytterst personligt. Skall den finnas, bör den bygga på en djup inre övertygelse. Man kan inte tvinga in en person i ett religiöst mönster. Hur många finländare är t.ex. aktiva kristna i dagens Finland? Hur många procent av befolkningen tillbringar söndagarna i högmässan? Detta trots en stor andel religionsundervisning i skolan! Om etiken verkligen bygger på en religiös grundinställning, är det verkligen klent ställt med den!

I media kan man bekanta sig med situationen på andra håll. I det muslimska Iran har två personer dömts till döden efter att ha druckit alkohol. Ett ytterlighetsfall antagligen, men det är inte länge sedan vi var tvungna att delta i husförhör om katekesen och tillbringa söndagarna i kyrkan här hemma. I andra länder är trenden motsatt. Frankrike tillåter inga religiösa symboler i skolan. Norge håller på att separera stat och kyrka.

Bloggaren vill inte ta ställning till antalet timmar religion i skolan. Inte i denna diskussion i alla fall. Argument som bygger på förståelse av andra kulturer och religioner är på sin plats, men en konfessionell undervisning med en smalspårig etik – hm!