Sedan nr 8 (länk).

8.
Find more pleasure in intelligent dissent that in passive agreement, for, if you value intelligence as you should, the former implies a deeper agreement than the latter.

Håller med fullständigt! Det finns ett enda litet problem. Om jag måste diskutera den verkliga världen, och inte konst, litteratur, lingvistik eller annat i samma stil (nog så intressant i och för sig), måste jag också få använda rätta verktyg för jobbet. Jag måste tillåtas använda fysikaliska termer och begrepp.

Med mina elever lyckas detta i allmänhet bra. Jag utbildar dem i denna riktning för sjutton. Med vuxna människor i samhället är det värre.

”Jag har aldrig förstått fysik och kemi”. ”Jag hade alltid 5 i det där”. ”Jag tycker inte om den där materialismen, jag sysslar hellre med andliga ting”. Listan kunde förlängas. Varför är det så här? Det behöver inte vara så! Bloggaren kan föra en vettig diskussion om allt möjligt med äkta hälften som är humanist! Det handlar om enkel respekt! Känner även andra människor som diskussionen löper bra med vid behov.

Jag försöker själv respektera t.ex. kolleger. Berättar vanligen inte för dem hur förb…. tråkiga lektionerna i deras ämnen var under egen skoltid. Naturvetare och matematiker ska inte vänta sig samma sak i retur. Vi är märklig ofta lovligt byte för olika fördomar och oviljor.

Det värsta med den här trenden, är att okunskap ibland upphöjs till en dygd! Om jag inte vet vem Tolstoi är, erkänner jag luckor i min bildning och skäms en aning. Däremot är det tydligen helt OK att aldrig ha hört om energiprincipen eller att veta vad materian består av! Då är man ”andlig”. Fy sjutton en sån fisförnämhet!

Om man inte har ett hum om hur naturen klickar, blir man lätt föremål för ”jag tycker”-mentalitet, vilket tangerar budet nr 8 bra. Man går med på saker man inte förstår, utan att reflektera.

Delvis tror jag att vi naturvetare/matematiker har oss själva att skylla. Bloggaren har tråkiga minnen av lärare som mötte svårigheter att lära sig med elak ironi och fientlighet. Här hoppas jag att utveckling har skett. Nu för tiden talar man om dyslexi och dyskalkyli + annat, i stället för ”dumhet” och ”lättja”.

Hoppas på en bättre framtid! Saken skulle må bra av en aktiv diskussion ibland! I bästa Russelsk anda.