Bloggaren kan inte påstå sig vara tvåspråkig. Jag behärskar finska språket sådär, men skulle inte kalla det ett andra modersmål. Engelskan finns också med i paketet, så på sätt och vis kunde man kalla sig så där måttligt trespråkig!?

Har man någonting att vinna på det? Jag tror det. Givetvis öppnar sig nya kulturer för en med varje nytt språk, men det är inte det jag tänker på nu. Jag har många gånger observerat att när jag kommunicerar med kolleger och andra människor på finska eller engelska, tänker jag annorlunda än vanligt. Nya infallsvinklar, nya idéer och resonemang osv. Att byta språk, tvingar fram en ny tröskel för det man påstår. Man tänker en gång till, tror jag. Då kan man upptäcka nya aspekter. Invanda tankemönster bryts och man tvingas till en lite djupare reflexion.

Jag har ofta funderat på om det ligger någonting bakom detta eller om det bara är fråga om bloggarens egna fantasier. Läste därför med stort intresse följande artikel.

Att sträva till en strikt enspråkighet måste begränsa. Tydligen också på det här planet. Så vitt jag minns, finns det två strikt enspråkiga stater i Europa, Portugal och Island. Kan de användas som exempel i debatten? Jag vet inte!! Tänker bara på ländernas ekonomiska strapatser. Hm? Kanske någon med detaljkunskap kunde utveckla tanken vidare.