Bloggaren lyssnade på nyheterna i morse. Fyra av fem finländare vill göra exportvara av romska tiggare och skicka dem hem dit ut någonstans. Jag brukar inte sätta slantar i tiggarnas pappersmuggar – det ska erkännas, men…

Vi löser inte problem bara genom att skicka hem de här människorna. Det finns en värld utanför den gräns vårt lilla land har och, vare sig vi vill det eller inte, är vi beroende av hur den världen mår! Att bara skicka ”hem” problem, löser dem inte. Jag vet inte hur problemen ska lösas, men något sätt måste det finnas! Om tillräckligt många kunniga och goda människor funderar, kommer säkert någon på bra idéer!

Tiggarproblemet är ett litet axplock bland det som kunde kallas världens ondska. Det finns stora mängder av den varan. Giriga människor tar för sig och ger fan i andra. Vad finns det för vapen mot ondskan? På individnivå kanske en beslutsamhet att försöka handla etiskt rätt, så långt det nu går och vad det nu sen innebär. I övrigt då? Man kan förvänta sig att stat och kommun, media osv. har en viss moralisk ryggrad. Om t.ex. politikerna inte har det, får de i långa loppet inte folkets stöd.

En medspelare saknas ändå i laget. Var har vi kyrkor och församlingar i den offentliga debatten? Det jag tycker man diskuterar mest där, är om homosexuella ska få gifta sig eller om en kvinna kan prästvigas! Skärpning! Det finns riktiga problem! Var finns den mångomtalade kristna etiken?

Bloggaren hör till en församling i Helsingfors. Ibland funderar jag på föreningar och organisationer jag hör till. Skulle jag skriva in mig i dem idag? I många fall ja, men i kyrkans fall???

Jag vet att våra församlingar idag strider mot många praktiska problem. Ekonomin haltar. Intresset för verksamheten avtar. Åldersstrukturen oroar. Ett sätt att aktivera församlingsmedlemmarna, kunde vara att åtminstone ta sig en offentlig funderare på verkliga samhällsproblem, i stället för irriterande teologiska hårklyverier.