Bloggaren lyssnade på nyheterna i morse. Fyra av fem finländare vill göra exportvara av romska tiggare och skicka dem hem dit ut någonstans. Jag brukar inte sätta slantar i tiggarnas pappersmuggar – det ska erkännas, men…
Vi löser inte problem bara genom att skicka hem de här människorna. Det finns en värld utanför den gräns vårt lilla land har och, vare sig vi vill det eller inte, är vi beroende av hur den världen mår! Att bara skicka ”hem” problem, löser dem inte. Jag vet inte hur problemen ska lösas, men något sätt måste det finnas! Om tillräckligt många kunniga och goda människor funderar, kommer säkert någon på bra idéer!
Tiggarproblemet är ett litet axplock bland det som kunde kallas världens ondska. Det finns stora mängder av den varan. Giriga människor tar för sig och ger fan i andra. Vad finns det för vapen mot ondskan? På individnivå kanske en beslutsamhet att försöka handla etiskt rätt, så långt det nu går och vad det nu sen innebär. I övrigt då? Man kan förvänta sig att stat och kommun, media osv. har en viss moralisk ryggrad. Om t.ex. politikerna inte har det, får de i långa loppet inte folkets stöd.
En medspelare saknas ändå i laget. Var har vi kyrkor och församlingar i den offentliga debatten? Det jag tycker man diskuterar mest där, är om homosexuella ska få gifta sig eller om en kvinna kan prästvigas! Skärpning! Det finns riktiga problem! Var finns den mångomtalade kristna etiken?
Bloggaren hör till en församling i Helsingfors. Ibland funderar jag på föreningar och organisationer jag hör till. Skulle jag skriva in mig i dem idag? I många fall ja, men i kyrkans fall???
Jag vet att våra församlingar idag strider mot många praktiska problem. Ekonomin haltar. Intresset för verksamheten avtar. Åldersstrukturen oroar. Ett sätt att aktivera församlingsmedlemmarna, kunde vara att åtminstone ta sig en offentlig funderare på verkliga samhällsproblem, i stället för irriterande teologiska hårklyverier.
Ekrems blogg 
Du för fram en viktig poäng, Leif. Kyrkan har ofta svårt att ta ställning. Det verkar som om det också i kyrkan skulle krävas så många betänkanden och kommittéer innan man kommer till någon slutsats. Det är det gissel som demokratin medför. Och skall också den krista etiken styras på demokratisk väg, då blir det så här. Men det skulle inte behöva vara så. Vissa saker är självklara för en levande kyrka. Att ingen av kyrkans ledare vågar uttala sig beror kanske på rädsla och på att många har blivit illa åtgångna om de har ”trott att de har varit någonting” och uttalat sig å kyrkans vägnar.
Men. Till dess att något annat framkommer som motsäger den situation som de romska tiggarna befinner sig i, så gäller: ”kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom [tiggaren] sitt onda. Nu (i himlen) har han funnit tröst här, medan du plågas. (Luk. 16:25). För kyrkans medlemmar är det nog en allvarlig fråga, det hår med hur vi visar kärlek till vår nästa. Särskilt till de små och svaga. Det är kyrkans insats i debatten.
Och jag tackar för den! Det är alltid en aning våghalsigt att dra alla medlemmar i en organisation över en kam. Är övertygad om att det finns stora mängder rättskaffens människor i världen, både kristna och andra. Det skulle ändå vara trevligt med en lite mera levande samhällsdebatt inom kyrkan. Så vitt jag vet, var ju Jesus själv ganska så orädd på det planet!