Hur många gånger har jag inte fått höra hur traumatiskt mina medmänniskor upplevt lektionerna i matematik och fysik, när de gick i skolan på Paasikivi/Kekkonens tid?

Också andra ämnen spökar, bl.a. andra inhemska språket, det må nu vara finska eller svenska.

Har vi lärare någon del detta? Helt säkert!

Under T3-konferensen i Chicago, lyssnade bloggaren på ett föredrag om hur hjärnan fungerar.
Talaren dr. David Sousa, som har ett och annat att berätta om hjärnan och inlärning. En central del av talet gick ut på hur vi ställer provfrågor i skolan!

Ja ska här ställa en typisk, kanske smått karikerad, matematikfråga,av den typ som många elever konfronteras med. Om du inte orkar läsa fanskapet, kan du direkt gå till sista satsen!

Nu kör vi:

”Pelle är ute och vandrar. Han går genom hagar och över gröna ängar. Näktergalen sjunger vackert i de låga päronträden. Vårlöken doftar. Han träffar Lisa och pratar en stund om det kommande sommarlovet med henne. Pelle vandrar vidare och klockan 12.47 anländer han till Gökbäckens strand. Tvärs över floden ser han en buske. Det är fråga om Trollhassel. Han vandrar 120 m längs stranden. Det duggregnar plötsligt. Klockan är nu 15.04. Han ser 5 vitsippor. För att se busken (Trollhasseln) måste han blicka 34 grader vänsterut. Hur bred är Gökbäcken?”

Frågan ser lång och konstig ut. Jag kan försäkra att jag sett betydligt värre, bland annat i studentexamen! Ett stort problem med denna typ av problemställningar, är att själva frågan ställs på slutrakan.

En elev, som i värsta fall har läs- och skrivsvårigheter, kommer stressad till provtillfället, sätter sig ned, får provpappret framför sig och så detta!!! Man behöver inte ens vara dyslektiker för att reagera negativt!

När man läser igenom frågan, försöker man per automatik registrera allt som kommer emot. På slutet märker man att en stor del var rent och skärt babbel!

Varför inte fråga först? ”Pelle vill veta hur bred Gökbäcken är! Babbel babbel…”. Ofta är det här ju fallet i verkliga livet. Vi vill tar reda på någonting, utarbetar en frågeställning och börjar samla fakta.

Bloggaren kommer att försöka lägga om sin egen frågestil i framtiden. Varför har det inte skett tidgare? Tradition! Man har ju alltid frågat si och så! Det traditionella är inte nödvändigtvis heligt!