Hur många gånger har jag inte fått höra hur traumatiskt mina medmänniskor upplevt lektionerna i matematik och fysik, när de gick i skolan på Paasikivi/Kekkonens tid?
Också andra ämnen spökar, bl.a. andra inhemska språket, det må nu vara finska eller svenska.
Har vi lärare någon del detta? Helt säkert!
Under T3-konferensen i Chicago, lyssnade bloggaren på ett föredrag om hur hjärnan fungerar.
Talaren dr. David Sousa, som har ett och annat att berätta om hjärnan och inlärning. En central del av talet gick ut på hur vi ställer provfrågor i skolan!
Ja ska här ställa en typisk, kanske smått karikerad, matematikfråga,av den typ som många elever konfronteras med. Om du inte orkar läsa fanskapet, kan du direkt gå till sista satsen!
Nu kör vi:
”Pelle är ute och vandrar. Han går genom hagar och över gröna ängar. Näktergalen sjunger vackert i de låga päronträden. Vårlöken doftar. Han träffar Lisa och pratar en stund om det kommande sommarlovet med henne. Pelle vandrar vidare och klockan 12.47 anländer han till Gökbäckens strand. Tvärs över floden ser han en buske. Det är fråga om Trollhassel. Han vandrar 120 m längs stranden. Det duggregnar plötsligt. Klockan är nu 15.04. Han ser 5 vitsippor. För att se busken (Trollhasseln) måste han blicka 34 grader vänsterut. Hur bred är Gökbäcken?”
Frågan ser lång och konstig ut. Jag kan försäkra att jag sett betydligt värre, bland annat i studentexamen! Ett stort problem med denna typ av problemställningar, är att själva frågan ställs på slutrakan.
En elev, som i värsta fall har läs- och skrivsvårigheter, kommer stressad till provtillfället, sätter sig ned, får provpappret framför sig och så detta!!! Man behöver inte ens vara dyslektiker för att reagera negativt!
När man läser igenom frågan, försöker man per automatik registrera allt som kommer emot. På slutet märker man att en stor del var rent och skärt babbel!
Varför inte fråga först? ”Pelle vill veta hur bred Gökbäcken är! Babbel babbel…”. Ofta är det här ju fallet i verkliga livet. Vi vill tar reda på någonting, utarbetar en frågeställning och börjar samla fakta.
Bloggaren kommer att försöka lägga om sin egen frågestil i framtiden. Varför har det inte skett tidgare? Tradition! Man har ju alltid frågat si och så! Det traditionella är inte nödvändigtvis heligt!
http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=912711922X
Månne denna bok får bloggaren att löpträna… 🙂
Hej.
I stort håller jag med din argumentering. Tanken med den typ av frågor du tog upp är ju att visa att man i verkliga livet har en massa data som inte behövs för att lösa problemet.
Om man ställer frågan först. Pelle vill veta hur bred Gökbäcken är. Vad sedan. Om man sedan ger de uppgifter du har i problemet har man ju valt lösningsmetod åt Pelle. Det finns ju många andra sätt Pelle kunde ha fått svar på frågan. En helt öppen frågeställning kunde ju vara betydligt intressantare, men hur skulle en rättvis bedömning sedan kunna ske. Det är ju problem nu med rätt enkla frågeställningar, så jag tror nog inte SE skulle klara av det.
Mikael
hmmmm… Leif 🙂 Det är ju klart att ”man har ju alltid frågat si och så”. Jag hör detta hela tiden 🙂
Uppgiften själv visar hur ideer från 1970 lever kvar och utövas. Man vill skapa situation som ger inga negativa upplevelser, och så skriver man om Pelle. Resultatet blir värre än man tänkt sig! Från ”negativa upplevelse” mot ”superguper negativa uplevelser” 🙂 Det är klassik BEHAVIORISM som fortfarande existerar i ”domestic pedagogy” och på alla nivåer. Ja, det verkliga livet är annat. Jag brukar börja mina första lektioner för nya 7or med diskussion om den vetenskapliga metoden och objektet är mobiltelefon. I början behöver man inte veta hur en mobiltelefon fungerar för att skicka SMS. Ingen elev läser bifogade instruktionen. Elever prövar fram – så berättar de 🙂 Steg1. elever vet att om de trycker på knappen då borde hända något (det är kunskap 🙂 ) steg 2. elever leker med knappar och tittar vad händer (det är observation) steg 3. elever gissar vad kan hända om de trycker på en del knappar ( förutsägelse förmåga) och steg4 elever testar sina hypotes genom att trycka på knappar (experiment). :-DDDDDD