Det talas en hel del om mobbare på webben. Ofta är det ungdomar som får bära skuldbördan. Som lärare måste jag opponera mig här.

Vuxna kan minsann också!

En jobbig kategori av mobbare är chefer som inte kommunicerar direkt med sin personal, utan kommer med sina mer eller mindre genomtänkta beslut vi epost eller – ännu värre – sociala media, offentliga postlistor o.dyl. Jag talar inte om min egen boss här, utan om fall jag stött på utanför det egna jobbet.

Visst sjutton är webben bra i många fall, men den kan minsann missbrukas också. Framför allt ser det ut som om fega personer gömmer sig bakom datorskärmen i stället för att ta upp problem direkt med sina medmänniskor. Datorn får inte ersätta en personlig kommunikation, där den är behövs!! En annan negativ sida med kommunikation via datorer är ”webbviskandet”. I stället för att smyga sig till något hörn av arbetsplatsen och där viskande och väsande förtala sina medmänniskor, flyttar man verksamheten till webben. Enkelt och bra! Nu behöver man inte ens se sig över axeln för att kolla att ingen utanför den inre kretsen hör på.

Det konstiga är att vissa bossar går på kurs efter kurs i ledarutbildning!?! Vad sjutton lär man sig där? Är inte själv en chef, utan en vanlig knegare. Har dock genom tiderna tvingats gå på fullständigt värdelös utbildning om det ena och det andra. Kanske är en del ledarskapskurserna exempel på sådan utbildning. Man skulle ju tycka att kommunikation är den första sak en chef borde lära sig! Kommunikation i båda riktningarna dessutom.

Det snackas en hel del om webbetik i skolor. Man borde kanske ta upp det utanför skolan också!