Idag har vi i vårt land lyckats minska passiv rökning till ett minimum. Fint! Vad borde nu stå i turen? Jag föreslår hissmusik, högljutt hysteriskt dunka-dunka i klädbutiker och givetvis tvångssport i alla dess former.

Under vår London-semester valde vi i år att äta mycket pubmat i stället för alla möjliga snabbkedjors kokerier. Det var ett bra beslut, men ibland kan man råka ut för en pub, där en hel vägg är täckt av en enorm tv-skärm. Man kan inte undgår att se en massa svettiga människor kuta omkring och jaga en boll eller, vilket är ännu mera ofattligt, spela cricket. I det sistnämnda spelet står de flesta spelarna utspridda på en gräsmatta, medan en stackare springer och snurrar med armen för att få en boll kastad på det konstigaste sätt man kan bli vittne till. Sedan stagnerar allt på nytt.

Sportarna får gärna springa så mycket de vill. Problemet är att när de emellanåt gör någonting duktigt, skriker och vrålar publiken så att den stackars turisten nästan tappar greppet om semesterölet. Hemskt!

Vi lyckades hitta någon pub som skyltade med ”Sportfree zone”. Härligt! Kunde gott bli ett globalt spritt fenomen. I den sportfria puben sitter harmoniska människor och konverserar avspänt och trevligt. Det enda som kan skapa lite uppståndelse är när pubvärden dyker upp med en fin portion korv. Prima! Rekommenderas!