Ett litet semesterminne:

Jag står på vid fönstret i Sjöskog och tittar på flygplanen. Till höger står en liten kille med sin pappa. Pojken frågar: ”Farsan, är Kreta större än Finland?” Svaret. ”Höh. Int vet ja. Nog är det säkert så.” Pojken tar sats med en ny fråga, men farsan säger att han inte hinner svara på mera. Till vänster står en ca 10-årig flicka med sin mamma. Flickan frågar varför flygplanen ser ut att ha en nos av plast. Mamman säger att hon inte är expert(!), men antar att det finns en radar i nosen. Sådana ser inte genom ledande material som metall, men nog genom plast. Flickan undrar om det inte räcker med att piloten ser ut. Mamman berättar om plan som flyger med hastigheter på 900 km/h eller i moln och dimma. Ca en halvtimme senare stöter jag på dem igen. Nu avhandlas vingprofilen på ett sätt som skulle få Bernoulli att le.

Det här är bara ett litet särexempel på hur det kan vara, men jag skulle unna en del könsrollsivrare att ha hört konversationen.

En gammal fysiker gladde sig storligen!